En snöplig konkurs

LÖJTNANTEN Carl Jacob Rahmé hade inget lätt liv. En hård och fattig uppväxt. Faderlös i unga år och en militär karriär som slutade snöpligt. Nästan alla barnen dog tidigt liksom den första hustrun. Han försörjde sig tydligen med någon form av försäljning utan att nå framgång. Den oundvikliga konkursen närmade sig. 1818 gick det inte längre.

Det militära systemet var vid denna tid inrättad med ackord. Det betydde i korthet, att man köpte sig en officersfullmakt som man sedan kunde sälja. En sorts pensionsförsäkring med andra ord. Det var en sådan som Carl Jacob Rahmé skaffade sig.

1807 blev han löjtnant och livdrabant i Hertigen av Södermanlands regemente - den blivande Karl XIII. 600 Riksdaler Banco kostade det. En oerhörd summa för den redan då fattige fänriken. Årslönen var bara 82 Riksdaler. Till detta kom en del förmåner, så det hade kanske gått bra om inte regementet upplösts nästan omgående.

Rahmé placerades i stället vid Hälsingeregementet med enbart löjtnantslönen. Och det var nu det sprack. Han blev av med ackordet eftersom det inte fanns något system för detta vid avvecklingen. Med räntor handlade det alltså om nästan tio årslöner. Dessutom måste han skaffa ny uniform. Konkursen var ett faktum med skulder på 1746 Riksdaler och tillgångar på 176.

Sä här beskriver han själv sin belägenhet:

Nu var jag i den svåraste belägenhet,- utan all egen tillgång, och utan hjelp af någon anhörig, måste jag likväl equipera mig med ny uniform, och bestride andre vid detta tillfälle förfallne angelägne utgifter, således åter nödsakad att öka min skuld – Men tjente likväl qvar uti nära 2 och ½ år, endast mede den lilla lön jag förut nämnt, och utan något slags annat understöd. Emellertid, och då jag ej kunde afbetala något, på den accords Summa, jag förut ärhållit, till låns, uppsteg räntan för nämnde Lån till nära två tredjedelar af hvad Capitalet utgjorde. Stadt i den djupaste fattigdom var jag tvungen att begära afsked, då min Expectance lön indrogs, och jag förlorade äfven hela mitt accord, emedan vid förstnämnde Corps, där jag från början ärhölt lön, icke fants något accords reglemente, och jag således icke heller kunde ärhålla någon accords ärsättning.

Men eländet var inte slut med detta. Året efter - 1819 - dör hustrun Rebecca Charlotta Rådberg bara 28 år gammal i sviterna efter en förlossning. Utfattig, utan försörjning och med två små barn gällde det att överleva. Vad som hände med det nyfödda barnet vet vi inte ännu. Hon placerades som ambarn hos A. Edberg som var stallbetjent hos Hans Kongl höghet Kronprinsen.

Protokoll från borgenärsammanträdet 25 november 1818. Listan på borgenärer var lång

STOCKHOLM 1899. Vid tiden för konkursen bodde löjtnanten Rahmé i huset Norra Smedjegatan nr 2. (Vänstra bilden) Det är precis där siffran 2 syns i bilden. Bebyggelsen var då från 1700-talet men fick i mitten av 1800-talet ge vika för moderna hus. Denna - endast 300 meter långa gata - myllrade av folkliv. Under rivningsraseriet på 1960- och 1970-talen fick det nedgångna Norra Smedjegatan skatta åt förgängelsen.

I dag finns inte ens gatan kvar. I stället finns det trista bank- och kontorshus i det som en gång var en levande stadsdel. Mitt-bilden visar den plats där Norra Smedjegatan 2 en gång låg = ingången till det som heter Gallerian! Den högra bilden visar hur det såg ut på samma plats år 1900.

 

Familjen Rahmé hade en lägenhet på fyra rum och kök på nedre botten. Årshyran var 160 Riksdaler Banco. Hyresvärd var före detta löjtnanten, sedermera skomakaren Gustaf Dahlström.