En gammal krigare

UNGEFÄR 6 KILOMETER norr om Stockholm ligger i Solna socken vid stranden af den vackra Edsviken det kongliga lustslottet Ulriksdal. En och annan bland de många Stockholmnsbor, som sommartiden vallfärdat till dessa nejder, med hvilka minnet af konung Carl XV är oskiljaktigt förenadt, har säkerligen under en promenad genom skogen strax öster om backen ofvanför allén ned till slottet, blifvit öfverraskad att midt i denna finna en grafvård och i närheten deraf två små kullar, allt sammans omgifvet af en inhägnad, antydande att der är någon gammal begrafningsplats. Det är så ock. Det är invalidkyrkogården man ser framför sig.

Ulriksdal på ett gammalt vykort...

... och så som det ser ut i dag (19 juni 2004) Högra bilden visar invalidkyrkogården. Här vilar många gamla officerare underofficerare och manskap som deltagit i olika krig. Cirka 200 gamla militärer har här fått en sista viloplats. en av dem är kaptenen Rådberg. Kyrkogården inrättades 1824 och användes under 25 år. Invalidinrättningen på Ulriksdal upphörde 1849.

Der hafva omkring ett hundra gamla krigare, af hvilka de fleste klädt blodig skjorta för fäderneslandet fått sin slutliga hvilostad. Det är om dessa, eller invaliderna, och om invalidkåren i sin helhet eller den kongl. invalidinrättningen, på Ulriksdal vi hafva gjort följande, till största delen ur otryckta källor hemtade anteckningar hvilka nu meddelas under antagande att de skola vara välkomna för en hvar som hyser intresse för flydda tider och anser minnet af hädangångne förtjente män, äfven om de icke intagit någon framstående plats i samhället, vara väl värdt att förvaras. Bland officersinvaliderna återfinner man flera namn, bekanta i den svenska krigshistorien; andra förtjena att blifva det.

Ur boken: Kongl Invalidinrättningen på Ulriksdal. Anteckningar av Otto Bergström, Stockholm 1891

Kaptenen Erik Johan Rådberg

EN AV DE GAMLA KRIGARNA som på ålderns höst fick en fristad på Ulriksdal, var Kaptenen Erik Johan Rådberg (1765-1826). Han hade gjort 30 års tjänst och led svårt av sina krigsskador.

Rådberg hade en dotter, Rebecca Charlotta, som gifte sig med Löjtnanten Carl Jacob Rahmé. Det finns flera dokument om honom på denna hemsida.

Kaptenen Rådberg var gift med Petronella Constantia Jäger som i sin tur var dotter till Rebecca Brannius, ägare av Långtora säteri utanför Enköping. Hon och hennes man Isaak Rydman ägde samtidigt Djurby gård i Litslena. Denna arrenderade Rådberg och hans hustru i slutet av 1700-talet. De flyttade 1800 tillbaka till Stockholm där de köpte en fastighet i det som i dag är hörnet Sveavägen / Kungsgatan. Hustrun avled 1810 och bouppteckningen visar ett välbeställt hem. Det var värre för dottern, vilket man läsa om på annan plats!

Capitain Erik Johan Rådbergs snitsiga namnteckning från 1810

RÅDBERG DELTOG I 1788 ÅRS KRIG - eller bevistade som står. Vilken tjänst och grad det handlade om är inte kartlagt ännu. Ganska sent avancerade han i graderna och blev 7 april 1808 Löjtnant vid "Westmanlands bataljon af Söder- och Westmanlands landtvärnsbrigad" och placerad vid arméns flottas Stockholms-eskader.

1808 var det krig i öster och han deltog i striderna vid vid Sandö ström den 21 juli och 2 augusti. Vid Grönvikssund den 30 augusti och vid Palvasund den 18 september. Under striderna i september sårades han i bröstet. 1809 tjänstgjorde han med sitt landtvärnskompani vid Waxholms och Fredriksborgs fästningar och blev kapten vid Dal-landtvärnet.

Bröstskadan från 1808 förvärrades med åren. Han fick också gikt och tvingades gå med kryckor. 1823 försökte han komma in på invalidinrättningen med fick nej. Den 19 januari 1825 bifölls en nya ansökan av konungen, men redan året därpå avled han 62 år gammal.

För den som vill läsa mera om våra krigiska förfäder rekommenderar jag ett besök på Hans Högmans hemsida där man får veta det mesta om Sverige i krig.