Svea Artilleriregemente

1794-1894 Kapitel III. Uniform

Från år 1794 till närvarande tid bar regementet burit 7 st. olika uniformer; af dessa förändringar gällde (lock en endast officerarnes uniform.

1794 års uniform

1794 februari 24. fastställde ett Kongl. Bref »Con- och Lär Constaplars, Artilleristers, Trurnslagares och Pipares samt Profossers stora beklädning som hvart 3:dje år utfaller» och som upptog: »en jacka, en tröja med ärmar, tvenne par byxor, ett escarpe, ett par stöfletter, en hatt med knapp, knutning och svettrem, en svart ylle creponshalsduk 5 qvarter lång, två skjortor af blångarn, ett par ullstrumpor af 1 arms längd från hälen och ett par skor med lösa sulor».

Inom de 3:ne år denna stora beklädning borde räcka erhöll hvarje karl äfven mindre beklädnadspersedlar bestående af: »1 par byxor, 2 par stöfletter, ‘2 skjortor, 2 par ullstrumpor och 2 par skor med lösa sulor».

På extra stat bestods för Con- och Lär-Constaplar samt artillerister en kappa hvart 9:de år på hvar 4:de man.

Jackan var en mörkblå frack med 2 knapprader, af samma snitt, som sedan blef allmän för hela arméen, med hög, blå s. k. snipkrage, blå rever på bröstet, stora ficklock å sidorna af de med blåa uppveck försedda frackskörten samt blåa uppslag å ärmarna, hvarjemte öfver den svarta creponshalsduken skulle synas öfverkanten af den derunder sittande hvita. Byxorna voro mörkblå och åtsittande; de betäcktes från knäet och nedåt af åtsittande damasker, de s. k. stöfletterna, af svart halfkläde, prydda med gula kamelgarnssnören och hvilka knäpptes öfver skorna. Hatten, af filt, var till formen snarlik den nu för tiden brukliga cylinderhatten, men med venstra brättet förlängdt och uppdraget på sidan ända upp till kullen, der det fästes med en röd och hvit kokard, vid hvilken äfven fästes en uppstående plym s. k. sultan, som för manskapet var af gult och för spelet af rödt redgarn; hatten pryddes med snören och tränsar af kamelgarn, som dock på grund af Kongl. Bref den 12. januari 1795 utbyttes mot en hattkordong af messingsbleck »Såsom en distinetion för dessa i hela arméen mest gagneliga trupper» och vill det synas såsom om till regementet utlemnats endast hattar med kordong af messing. För att emellertid erhålla nödiga medel till den ökade kostnad anläggandet af denna distinktion medförde, afskaffades (se nedan) skärpen af blått och gult kläde. Kappan var en slängkappa, sammanhållen af ett par stora och ett par mindre mässingsspännen.

Sistnämnda Kongl Bref bestämde att artilleristens remtyg skulle blifva: »bredt gult lifgehäng med messingsplåt i stället för sölja för huggaren och bretellrem af gult skinn efter kavallerimodell »att nyttja öfver axeln», försedd med bretellstreck, hvarmed kanonerna på slagfältet skulle kunna framdragas.

Officerares och underofficerares uniform var i öfverensstämmelse med manskapets men de hade i stället för bretellrem kartusch af svart blankläder samt en smalare gul rem, hängande öfver venstra axeln. Officerarna begagnade krås, bibehöllo de förut brukade gehängen i hvilka buros värja med portepée samt erhöllo 1795 tillstånd att på uniformsfrackar bära »de nya epauletterna, då de framdeles komme att antagas». Sedan 1772 buro officerare s k armband, en hvit duk knuten omkring venstra öfverärmen. Enär både officerare och underofficerare tjenstgjorde till fots, var deras fotbeklädnad skor utan sporrar.

Vid denna tid lade man fortfarande samma vigt å »frisuren» som förut. I håret bar artilleristen baktill en stångpiska och framtill på hvardera sidan om ansigtet hängde framför öronen en hårtest och i densamma inflätad för manskapet en bit piplera och för underofficerarne en bit bly. Officerarne nyttjade friseradt pudradt hår med ett par »kanonilockar», uppfästade med »marongnålar» vid öronen.

Senare bestämmelser

1795 tillätos officerskadetterna bära armkläde och underofficerare fingo tillstånd att bära messingysepauletter, »derest sådana skulle åstundas».

1799 fingo officerarne tillstånd att begagna blå och gula sidenskärp med guldfransar. 1801 anbefalldes för officerare anläggandet af’ långa rockar (syrtuter).

Samma år anbefalldes att manskapet skulle anlägga mustascher, hvilka dock endast fingo vara så långa att de gingo »jemt med öfre läppen». (Anda till 1801 hade allt skägg måst bortrakas).

1802 års uniform

1802 februari 8 fastställde Kongl. Maj:t en ny uniform för officerare; den var af följande beskaffenhet.

Hatt, rund, lika den förut brukliga med vanlig kordong och träns; kokarden 3 ½ v. t. (8,6 cm.) i diameter; plymen smal 9 v. t. (22,3 cm.) lång, hvaraf öfre änden 4 v. t. gul och den nedre 5 v. t. mörkblå, spetsig emot änden med korta upprättstående fjädrar, bunden på fiskben.

Halsduk, svart, af’ siden; den skulle betäcka dlen undre hvita halsduken utom 1/2 V. t. ofvantill. Kråset aflades.

Rock, mörkblå med en rad af 10 st. vanliga syrturknappar, igenknäppt från den öfversta, der halsduken slutade, till den nedersta, som betäcktes af gehängplåten (en knapp finge ökas eller minskas i anseende till större eller mindre personer), tvära fickor med 7 knappar placerade på lika sätt som på de dittills begagnade uniformsfrackarna, 2:ne höftknappar, »lifvet blifver med fastsydt bak»; 3 knappar i hvardera ärmen, hvaraf 2:ne bara och den 3:dje under det öppna, runda uppslaget. Längden af rocken till knäet, skörten fodrade med mörkblått kläde, upp- häktade, »utan kronor». Kragen bestod af en framtill öppen, snedskuren, mörkblå ståndkrage, gående upp mot öronen, och en derifrån nedfallande fällkrage af samma färg.

Byxor, rnörkblå, utan stöfvelmanschetter.

Stöflar, af dittills bruklig form.

Gehäng, kring medjan af en 3 v. t. (7,4 cm.) bred guidgalon, fodrad med mörkblått kläde, försedt med förgyld plåt med lås midt öfver nedersta rockknappen. Värjan skulle bäras i »taska» af lika galon så högt att spetsen af doppskon rörde fotvristen. I mindre tjenstgöring fick dock nyttjas gult lädergehäng med 3 laskränder och samma plåt.

Kartusch, svart af blankläder med förgyld plåt. Kartuschrem af guldgalon af samma mönster som gehänget, men endast en knapp verktum (2,4 cm.) bred, fodrad med mörkblått kläde, samt försedd med förgyldt spänne med beslag.

Epauletterna skulle vara lika de dittills brukade.

Armband, knutet på samma sätt som dittills brukats.

I mars månad samma år anbefalles följande tillägg till den under den 8 februari fastställda uniformen för officerare nämligen;

»1:o. Uti centern af den fastställda kartuschplåten kommer regementets vapen att infattas.

2:o. Då gula skinngehängen brukas, bäres kartuschen uti en gul sämskrem af lika bredd med den galon som brukas i parad.

3:o. Uppå byxorna blifver vid hvardera knäet 5 st. af de nu brukeliga uniformsvästknappar.»

Senare bestämmelser

1802 anbefalldes att underofficerarne skulle anlägga Porte d’Epée och att manskapet »genast skulle anlägga »de så kallade Pollissons, hvilka sträcka sig ifrån öfre delen af örat kings käkbenet och gå under halsduken så långt fram att de komma i lika höjd med yttre ögonvrån, bredden blifver en knapp tum åfvan och 1 1/4 tum neder vid halsduken». Dessutom skulle manskapet anlägga »sidoflätor, omlindade med ett slätt bly af en half tums höjd och tager det sin början vid örsnibben, nedanför blyet blir en tums hög hårtofs»

1803 En svart refflad rand skulle genast anläggas vid hvarje kant af alla remtyg undantagandes officerarnes gehäng och kartuscher samt gevärsremmarna.

Tillstånd lämnades artilleriofficerare att årligen vissa månader få nyttja släta gula »mankinsbyxor».

1804 anbefalldes att hårpiskorna som befunnits vara något olika till längden vid de olika artilleriregementena skulle hålla 7 v. t. i längd förutom 1 v. t. tvärskuret hår »som skall synas i nedre ändan».

S. å. anbefalldes »att officerarnes och underofficerarnes stångpiskor ej få nedstoppas mellan rockkragen och halsduken utan skola alltid bäras ofvanpå rockkragen».

S. å. fingo Professorerna vid artilleriet tillåtelse att bära majors uniform.

1805 anbefalldes att officerarnes plymer skulle blifva gula.

S. å. förordnades att de för officerarne anbefallda gula plymerna skulle blifva »af 12 v. t. längd, något smala, obetydligt spetsiga emot öfre ändan, med korta upprättstående fjädrar, bundna på fiskben.

Underofficerarnes plymer skulle vara af 9 v. t. längd men i öfrigt lika oflicerarnes.

S. å. afskaffades puder och stångpiskor med tillbehör, hvarefter kortklippt hår skulle begagnas.

1806 »Till manskapets större heqvämlighet och bevarande för köld och elak väderlek komma kapporna hädanefter att göras med ärmar samt en stor fällkrage, som skyler axlarne och räcker nedom armbågen enligt i Nåder fast ställd modell.» När nya munderingar skulle anläggas skulle jackan förses endast med en knapprad af 10 knappar men i öfrigt vara i skärning, knappantal och form lika med dem för infanteriet fastställda. Vidare skulle anläggas långa byxor och korta stöfletter, som skulle sluta nedom knäet, allt i likhet med hvad för infanteriet blifvit fastställdt.

Till följd af artilleriets förändring från fot- till åkande, hade det visat sig, att den år 1794 införda benbeklädnaden icke var lämplig för dem af manskapet, som utgjordes af beridna, hvarför en ändring i det hänseendet var af behofvet påkallad Denna för artillerikuskarnes tjenstgöring till häst erforderliga beklädnad hade dittills tillhört pjesernas utredning och på en reqvisition af år 1801 finner man bland »pjeser och attiraille, som hädanefter för Kongl. Svea artilleriregementets i Stockholm årliga exercise» erfordras, sålunda för de 3 och 6 pundiga kanonerna, upptagna såväl »stöflar, berednas» som »sporrar med läder» till ett antal af 4 på hvarje pjes. Ännu år 1807 hade ingen ändring i detta hänseende vidtagits, enär till de stallpersedlar, hvilka, jemte de hästar, som i och för artilleriets omorganisation till åkande, anskaffades, äfven räknades ridbyxor och stallrockar för kuskarne, och hvilka persedlar anskaffades af samma entreprenör genom hvars försorg hästarna uppköptes. En ändring i artilleriets uniform var således till viss grad betingad af sjelfva vapnets omorganisation och den 10 november sistflämnda år blefvo artilleriregementscheferna af generalfälttygmästaren Helvig genom cirkulär anmodade att, »sedan artilleriets tjenstgöring erhållit mera likhet med kavalleriets, hvarigenom uniformen såväl för öfver- och underbefäl som manskap fordrat en därmed öfverensstämmande ändring jemte sabelns anläggande», så fort ske kunde, inkomma med projektritningar till 2:ne uniformer för officerare, den ena till parad, den andra till daglig tjenstgöring samt dessutom en till uniform för manskapet. Följden häraf blef 1808 års uniform.

1808 års uniform

1808 mars 2. K. Br. »Sedan K. Maj:t i Nåder befallt, att dess artilleri bör vara åkande, samt i följe deraf, att både befälets och truppernas beklädnad bör till närmare likhet med kavalleriets förändras, har H. M. för dess artilleriregementen Nådigst fastställt följande uniform, hvilken den 28. nästkommande april bör anläggas.»

1:o. För manskapet

Mössa af hattfilt; kullen 9 v. t. hög, vidare uppåt, svart läderrem nedom kullen, samt uppomkring densamma ett gult snöre, »under hvilket hänger en svart frans»; en mässingsknapp på hvardera sidan, och en svart rem att spänna under hakan; 2:ne i kors liggande kanoner på en mässingsplåt midtför pannan och hvit fjäderplym jämte kompanimärke på venstra sidan.

Jacka med en knapprad, »lika med den nu brukliga med det tillägg, att å kragen fästes ett knapphål af gula snören, i likhet med hvad vid indelta infanteriet nu nyligen i nåder förordnadt blifvit».

Långa mörkblå byxor, i grenen klädda med svart läder och knäppta från knäet till fotleden med 12 st. mässingsknäppar.

Skor samt damasker af läder, knäppta däröfver men under byxorna; vid damaskerna fästades sporrarna.

Bretellrem och gult lädergehäng, bestående af den hittills brukade breda lifremmen, vid hvilken fästades 2 st. smala remmar, en stöd- och en långrem för sabelns bärande.

Kappa af kavallerimodell.

2:o. För underofficerare

Mössa lika med truppens och med gul kokard på venstra sidan.

Jacka med en knapprad, på kragen tvenne knapphål af slät guldgalon, på ärmarna spetsiga uppslag.

Långbyxor klädda med svart skinn, knäppta efter hela längden med runda mässingsknappar utanpå stöflarna.

Stöflar med stålsporrar.

Epåletter, kartusch och kartushrem såsom dittills. Lifgehäng lika med manskapets.

Syrtuten förseddes med knapphål i likhet med å jackan.

3:o. För officerare

Paraduniform.

Mössa med en rundt omkring kullen i spiral gående guld träns med därunder hängande svarta silkesfransar, regementets vapen på en förgyld plåt midt för pannan samt hvit plym och kokard på venstra sidan.

Rock till snitten oförändrad men med tvenne knapphål af guld på hvardera sidan af kragen samt med spetsiga uppslag på ärmarna.

Epåletter lika de dittills brukliga, »dock med guld framför och lika beteckning af graderna som vid fältmätningscorpsen».

Ulanbyxor (långbyxor), mörkblå, knäppta utanpå stöflarna, med utsyning af guld framföre och en guldgalon på yttre sidan af samma modell som kartuschremmen.

Stöflar med silfversporrar.

Kartusch och kartuschrem som hittills.

Gehäng, bredt, af guld med remmar.

Sabel med hel mässingsbalja.

Kraghandskar af kavallerimodell.

Släpuniform

Mössa, rock och epåletter, desamma som till paraduniformen. Släta, blå klädeslångbyxor. Vid all exercis mörkblå rid byxor, klädda med svart skinn och utvändigt knäppta efter hela längden med uniformsknappar.

Halfstöflar, kantade med svarta snören samt en svart tofs midt för knäet.

Gehäng med remmar och kartuschrem af gult skinn.

Syrtut med två knapphål af guld på kragen.

Gula skinnhandskar utan kragar.

Vidare gåfvos åtskilliga föreskrifter angående uniformen och dess begagnande, hvaribland må anföras:

att hvarje regemente skulle »till distinction» bibehålla samma färg på kragarna som hittills;

att officerare och underofficerare alltid skulle bära sidogeväret utanpå surtuten;

att officerare, benådade med hedersvärjor, skulle bära dessa i hängande remmar likasom sablarna;

att den större eller paraduniformen skulle af officerarne bäras »på galadagar vid courer och uppvaktningar hos de Kongl. personerna, på stora andeliga högtidsdagar samt vid alla stora paraderingar», men vid alla andra tillfällen i tjensten skulle den mindre uniformen brukas;

att officerarne, då de dansade på publika baler eller i de Kongl. personernas närvaro, skulle bruka hvita byxor af kasimir eller kläde, hvita silkesstrumpor samt skor med spännen; samt

att, på sätt förr gifna order föreskrefvo, officerarna under sommarmånaderna fingo nyttja gula nankinsbyxor med halfstöflar.

Den uniform, som sålunda infördes år 1808, kan anses hafva varit rätt dyrbar i förhållande till den tidens löner. Priset på en officers paradmundering uppgick i nutidens mynt till 2 kronor och 32 öre, då motsvarande uppsättning af den sagda år aflagda uniformen belöpte sig till 171 kronor. Huruvida uniformen, såsom befalldt var, af alla officerare anlades till den 28. april är ovisst, men af manskapet anlades den ej förr än under åren 1809 och 1810.

Senare bestämmelser

1808 aflades handgevären, hvarefter på vakt och i annan tjenstgöring skulle nyttjas de nya sidogevären d. v. s. de i Eng land då nyligen inköpta sablarna.

1812. Ny modell å mössa fastställdes för artilleriet, hvarvid bestämdes, att konstaplarne skulle hafva ett gult snöre upptill på mössan.

1813. Befälets mössor skulle förändras »så att plymen och cocarden flyttas midt fram på mössan, och cocarden fästes med en träns af guld samt knapp af den sort som nyttjas till ridbyxor. Plymernas längd blifver lika med truppens. Denna förändring verkställes, då truppen uppdrager de nya mössorna,»

Att 1808 års uniform ej var i allo tillfredsställande för krigsbruk, framgår af följande skrifvelse den 7. januari 1814 från generalfälttygmästaren Cardell till excellensen Adlercreutz: »Som det här i Tyskland under marscherna var omöjligt att anskaffa messingsknappar till artilleristernas uniformsbyxor, och dessutom dessa knappar, utan att tjena till någon nytta, tidigare göra byxorna gamla, då de sällan sitta alla qvar; såg jag mig föranlåten att proponera en ändring vid dem, som med tillåtelse redan blifvit anbefalld och här verkställd; rimligen att artilleriunniformsbyxorna, i stället för att vara försedda med knappar på yttre sidan efter sömmen, förses med en gul klädeslist i likhet med hvad af ridande artilleriet brukas. Som nu allt härute varande artilleri fått eller får sådana byxor, får jag ödmjukast begära, att detta blifver en stadfästad uniform för artilleriet, samt att jag kan derom gifva befallningar i Sverge. Och då under den andra dennes H. K. H. Kronprinsen nå digst behagat anbefalla, att allt artilleri förses med stöflar i st. f. skor, så får jag begära, det mig ordres gifves, huruvida detta gäller för de hemmavarande, då jag i följe deraf kan expediera nödiga ordres.»