18 februari 1915 – 30 november 2007
Majken Aina Ingegärd föddes på Södra järnvägsgatan (kv Echo) i Växjö den 18 februari 1915 som Rydell. Senare kom hon att heta Pettersson eftersom hennes mor Signe gifte sig med Emil Pettersson. När familjen bytte namn till Weiholt kom Majken med på listan trots att hon redan var gift med Calle Lindström.
Detta är den äldsta bild som finns på Majken. Den är tagen 1928 så hon är 13 år. Hon håller i en stråhatt som hon precis har fått. Platsen är troligen Tegnaby utanför Växjö. Längst till vänster står Emil Pettersson. Den äldre kvinnan längst fram i mitten är Lovisa, Emils fostermor. Emils bror Anton står bakom Majken. Den långa kvinnan i vita strumpor är Märtha Pettersson och bakom henne står Emils bror Johannes.
Till min stora lycka har jag skolfoton i arkivet. Detta är från 1923. Det finns tvä händelser från skoltiden som hon berättat och som berörde henne starkt.
Vid den här tiden fick barnen ett mål gröt mitt på dagen. Enligt Majken var det vedervärdigt så vid ett tillfälle hade hon med sig lite strösocker i ett papper. Detta uppdagades och hon straffades. Hur vet jag inte.
Vid ett annat tillfälle – troligen senare – hade hon arbetat länge med en uppsats. Mejeriet i Växjö hade utlyst en uppsatstävling. Majken arbetade med sin uppsats och när hon lämnade in den, tog läraren upp berättelsen och sade ”Den här är för bra, den har du inte skrivit själv” och så rev hon sönder uppsatsen inför hela klassen! Det fanns ingen i Majkens närhet som kunde ha bidragit, så det arbetet hade hon gjort själv. Lärarinnan fick längre fram dåligt samvete och bad om ursäkt. Som plåster på såren fick Majken en roll i en skolpjäs – som blåsippa.
1928 fick hon en bättre roll. Skolan satte upp pjäsen Sörgården, där Majken spelade Greta. Hon står lägnst bak som nummer fyra från höger, i ljus kappa och rund hatt.
1920 gifte sig Majkens mor Signe med Emil Pettersson och snart fick hon syskon. Hjördis (1919-2008) och Åke (1922-2018). Emil och Signe fick också tvillingar 1921. Ett av barnen hann inte döpas, det andra blev en månad. Emil snickrade själv en liten låda som målades vit. Kistan sattes på pakethållaren och Majken på styrstången och så cyklade han ner till kyrkogården med kistan.
Senare i livet arbetade hon i en blomsteraffär där en uppgift var att sätta en bukett i likets händer. När vår far dött satte hon med van hand en bukett i hans händer. Emil och Signe fick också sonen Vollmar (1930-2010) en varmhjärtad person som hade nära till skratt.
Arbetet i blomsteraffären innebar att hon bland annat fick sitta i en mörk källare och binda blomsterkransar till begravningar, med blommor som höll på att gå ut. En enda liten naken lampa i taket och en elak ägarinna. En gång i veckan fick hon dessutom gå hem till ägarinnans bostad och diska all veckans disk och tvätten för en vecka. Disken var ofta intorkad och arbetsam att få ren. Hela trappan skulle dessutom skuras.
Majken lyckades spara ihop till ett par pampuscher, en storts gummiskor som var så ovanliga på den tiden att hon lånade ut dem till en som medverkade i Växjörevyn. Det där med fina kläder och att vara mån om sitt utseende hade hon kvar hela livet.
Som konfirmand 1930
.
15 juli 1933 enligt text på baksidan.
Majken, Hjördis och Vollmar när Hjördis fyllde 80 1999
1934 var det dans i Växjö Folkets Park. Min far Calle hade uppenbarligen fått span på Majken och sprang efter henne när hon var på väg hem. Och så gick det som det gick. Redan i januari 1935 gifte de sig och min bror Sten Eric föddes 18 februari!
Hennes roll var länge hemmafruns, innan hon började arbeta i hem och senare på fabrik. 1952 byggde de ett eget hem och kunde lämna den omoderna bostad de haft i många år. Vedspis, kakelugnar och dass på gården. Så hade de flesta det – bostadsstandarden i Sverige var låg. Att flytta in i ett hus med badrum och centralvärme är något som jag har starka minnen av.
Calle gick i pension 1978 och de såg fram mot pensionärslivet. Tyvärr blev det kort. Den 14 juli 1980 avled Calle i en hjärtattack.
Majken valde nu att sälja huset och flytta tillbaka till Växjö. Många år bodde hon Österleden innan hennes fysiska och psykiska hälsan förändrades. De sista åren bodde hon på äldreboendet Bågen. 30 november 2007 somnade hon in 92 år gammal.
Hon hade en konstnärlig ådra som aldrig fick utvecklas. Majken tyckte om att rita och måla men Signe brukade riva undan kritorna. Jante styrde ”vad ska de vara bra för?” Och det gick igen också till nästa generation.
Det var först som änka hon började igen. Hon målade porslin och tog sedan itu med att dekorera gammaldags spånkorgar. De målades med äggtempera och blev väldigt fina. En av dessa särskilt fina kvaddades av lekande barn, men en har jag kvar liksom några väldigt fina målade porslinssaker.
På 91-årsdagen och med sina söner.
Högerklicka för större bild!