Under flera år har en anfader med namnet Jäger och till yrket kabinettskurir gäckat mina efterspaningar. Det är fortfarande oklart var och exakt när han är född, men de senaste spåren pekar mot Ekerö utanför Stockholm.
Jäger hette Carl Fredrik och var kurir i sekreta utskottet. Kabinettskuriren var en på lönestat upptaget ilbud som från och med 1748 skickades av hovet eller regeringen i särskilt viktiga mellanstatliga ärenden. Det särskilda kurirväsendet inrättades 1748 i enlighet med sekreta utskottets betänkande från den 11 december 1747 och bestod av två kabinettskurirer som försågs med fullmakter av Kanslikollegium med lön, dagtraktamente och skjutspenningar på stat från 1749. Kabinettskurirerna försågs 1751 med särskild kraschan på rockuppslaget och 1790 ytterligare med särskilt pass. Kabinettskurirerna indrogs i Sverige 1858.
Så här kan brickan ha sett ut på 1750-talet. Emaljeringen saknas på denna.
Så här står det i Nordisk Familjebok om kurirerna: Till undvikande af den dryga omkostnad, som erfordrades till expresser, och efter andra hofs bruk inrättades 25 jan. 1748, i enlighet med sekreta utskottets betänkande 11 dec. 1747, två kabinettskurirer…”
Sekreta utskottet
Sekreta utskottet, det äldsta av svenska riksdagens utskott och i viss mån förebild för utskottsväsendet över huvud taget, tillkom först som en ersättning för den sidoform av riksdagen, utskottsmöte, där regeringen kunde med ständerna förhandla om utrikesfrågor. Det första tillsattes 1627. Regeringen framlade inför detta sitt utrikesprogram. Utskottet fick avge en förpliktelse att hålla hemligt (”sekret”), vad som yppades. Sekreta utskottet, som till en början torde få anses som en särskild rådplägande församling av varje stånd, blev småningom en verklig sammanslutning av de tre högre ståndens, adelns samt präste- och borgarståndens, representanter. Det förekom inte blott på riksdagarna, utan även på utskottsmötena, ehuru på dessa stundom gjordes invändning mot dess tillsättande. Liksom utskottsmötet bestod det av representanter för blott de tre högre stånden.
Utskottets verksamhet inskränktes inte till att vara ett rådgivande organ endast i utrikesfrågor, även om detta alltjämt blev en av dess huvuduppgifter. Ärenden av extra ordinär natur blev ofta föremål för sekreta utskottets behandling!
Vigsel i Botkyrka
Jäger och Rebecca Brannia (Brannius) gifte sig 1768 i Botkyrka. Året efter föds en dotter och ytterligare två barn 1771 och 1773. Samma år dör kabinettskuriren. Han är då 47 år och alltså 20 år äldre än hustrun. De bor på Fittja tegelbruk i Botkyrka församling. Tyvärr finns det luckor i kyrkböckerna för denna tid, så det går inte att följa flyttningarna.
Dottern Petronella Constantia Jäger (1769-1810) är min farmors mormors farmors mor. Faddrar var Presidenten och Riddaren högvälborne Herr Baron Carl Fredrik von Höpken, Baron Gustaf Höpken, presidentskan högvälborna fru Petronella Constantia Leytslar, Högvälborna fröken Charlotta Höpken.
Inte vem som helst!
Höpken är nu inte vem som helst. Carl Fredrik von Höpken var ämbetsman och politiker. Född den 19 aug. 1713. Utsänd 1732 i sällskap med Edvard Carleson av kommerskollegium för att samla upplysningar om den levantiska handeln. Tillsammans med sin kamrat började de – på eget bevåg – i Konstantinopel förhandla om ett svenskt-turkiskt förbund. Sedan sekreta utskottet 1734 gett sin sanktion åt de unga männens på eget bevåg påbörjade underhandlingar, förordnades Höpken i december 1734 till svensk chargé d’affaires i Konstantinopel och 1738 till envoyé extraordinaire på samma plats. 1739 lyckades han där åstadkomma ett försvarsförbund med Turkiet. 1744-1747 var Höpken svensk minister i Köpenhamn och kallades s1747 som sekreterare i krigsexpeditionen.
Genom släktförbindelser och tendenser knuten till Hattarnes läger, skyndade han sig att vid riksdagarna ställa sitt inflytande till deras förfogande och gjorde sig snart känd som en av deras förfarnaste partigängare. Vid de tre riksdagarna 1751-1762 var han medlem av sekreta utskottet och uppfördes vid 1755-1756 års riksdag fyra gånger på rådsförslag, men blev förbigången av kungen – eftersom han betraktades som en synnerligen misshaglig person.
Kammartjänare
I 1750 års mantalslängd återfinner man Jäger som kammartjänare hos Baron von Höpken. En kammartjänare eller kammarbetjänt vid den här tiden hade till uppgift att biträda sin arbetsgivare på dennes rum. Kammartjänaren skötte garderoben och såg till att adekvata kläder togs fram, och hjälpte till med på- och avklädning. Han skulle också se till att de var tvättade och strukna. Högreståndspersoner använde sig av kammartjänaren även när de skötte den personliga hygienen. I och med detta förväntades han hålla tyst om vad han fick se och höra i intima situationer. Kammartjänaren hade hög status bland hushållets personal. Det belyses i följande talesätt från 1700-talet: ”Ingen är stor inför sin kammartjänare”.
Fittja 1786. I nedre vänstra kanten låg gästgiveret (nedan) med skjutsstation och arrest.
Här hölls också ting. Den markerade vägen är den historiska Göta landsväg.
Området för sådär 100 år sedan.
1. Gästgiveriet. 2. Boningshus 3. Tegelbruket 4. Flottbro