Att alkohol ofta är inblandat i bråk är ingen nyhet. Småsaker eskalerar och blir allvarliga incidenter. Som i det här fallet. En vägran i att dela med sig av snuset ledde till allvarlig misshandel och tre månaders straffarbete.
Det är söndagen den tredje maj 1896. Man kan anta att vädret var skönt eftersom järnvägsarbetaren Anton Lindström, 21 år, till fots ger sig iväg från Knalleborg i Ingelstad till Tävelsås. En promenad på ungefär åtta kilometer. På Hagalund i Tävelsås bor föräldrarna, sockenskräddaren Frans August Lindström och hustrun Christina.
Framemot eftermiddagen anländer brodern Algot samt skomakaren Karl Fredrik Petersson från närbelägna Kalvsvik med skjutsbonden Samuel Nicklasson från Jät. Av de fortsatta händelserna kan man gissa att det togs en och annan sup denna söndagseftermiddag.
1. Hagalund 2. Trottagård 3. Knalleborg 4. Gästgiveriet
Hagalund i Tävelsås
Anmälan
Kronolänsman Johan Axel Dahl får dagen efter, den 4 maj, besök av Petersson som gör en anmälan om misshandel. Genom förhör och vittnesmål försöker Dahl klarlägga vad som hänt.
Enligt Dahls rapport bestämmer sig sällskapet så småningom att det är dags att ge sig av från Hagalund i Tävelsås. Anton betalar Nicklasson 50 öre för att få skjuts till Gästgivargården i Ingelstad. Halvvägs passerar de avtagsvägen till Johan Norbergs gård Nöbbeled Trottagård. På uppmaning av Anton Lindström kör de nu in på den smala och steniga avtagsvägen för där skulle de, enligt Anton, ”..få både bier och brännvin samt låna ett handklaver”.
Av detta blev det emellertid ingenting. Anton Lindström tiggde då snus av sin gode vän, skomakaren Petersson, som svarade ”Jag har inte mer snus att ge dig!” ”Har du inte snus din djefvul?” svarade Anton – och sedan startade ett våldsamt gräl på gårdsplanen. Enligt redogörelserna hade de två antagonisterna ”hoppat mot varandra och gnisslat tänder”. Ett kan man kanske säga, klassiskt fyllebråk. Alla var nämligen, enligt redogörelserna, rusiga!
Anton Lindström vill nu att Nicklasson i stället kör honom till Knalleborg där han har logi. Det ville inte skjutsbonden och fick stöd av skomakare Petersson som ville hem till Jät i stället.
Kastar sten
Och nu tar incidenten en allvarligare vändning. Anton tar en sten från den närbelägna stenmuren och kastar mot Petersson. Den träffade inte, så nu kastar han ytterligare en. Visserligen träffade den Petersson i huvudet, men hatten tog den värsta smällen!
Vittnet Salomon Norberg sade att Lindström, något rusig, blev mycket arg över snusvägran. I bråket med Petersson tog han tag i hans tröja men då ingrep brodern Algot och skiljde dem åt. Nicklasson vände samtidigt åkdonet och Petersson var på väg upp i vagnen när en ny sten kom farande. Nu träffade den – och illa. Ett så djupt sår att kindbenet syntes blev resultatet och Petersson blödde ymnigt.
Nicklasson och Petersson lämnar Trottagård och tar sig snabbt till den i trakten boende sjukvårdssoldaten Rosengren. Denne anmodade dem att fara direkt till Wexiö Lazarett för vård.
Petersson var rejält skadad och tar sig först dagen efter, på måndagen, till Kronolänsman Johan Axel Dahl. På tisdagen ger sig länsman ut på jakt efter Anton Lindström som så småningom anträffas på det pågående järnvägsbygget. Dahl griper Anton Lindström, eftersom det finns risk för att han ska rymma. Den 4 maj 1896 häktas han och låses in på fängelset i Växjö.
Ting redan 26 maj
Nu tar det förstås inte slut där. Redan den 26 maj är det ordinarie ting. Den åtalade och vittnena inställer sig och redogör för händelserna. Inte oväntat skiljer det en del mellan berättelserna.
Anton Lindström erkände omgående att han kastat en sten som skadat Petersson. Han jade känt sig hotad när Peterson närmade sig med en kniv i handen. Petersson hade inget minne av att de ”hoppat” mot varandra och bestred att han skulle haft en kniv framme under dispyten. Han erkände däremot att han vid tillfället varit något ”supen”, men inte mer överlastad än att han kunde gå och stå och att han väl vetat vad han gjorde.
Åklagarens vittnen, Samuel Nicklasson, Carl Salomonsson och Salomon Norberg gav sin syn på hädelsen. De var eniga om att ordväxlingen om snus var det som inledde bråket. Även Nicklasson erkände att han varit något ”drucken”. Salomonsson berättade att Petersson blev väldigt ilsken när Lindström fick snus av honom i stället och tyckte sig ha sett en kniv i Peterssons högra hand. Men hade Petersson verkligen en kniv? Meningarna var delade och rätten beslöt därför att skjuta upp domen mot Petersson till den 3 juni.
Anton Lindström dömdes för att den 4 maj – dessutom under sabbaten – ha i överlastat tillstånd under oljud överdådligt farit fram på allmän väg. Därefter att avsiktligt misshandlat målsägaren Petersson. Domen blev tre månaders straffarbete plus 10 kr för fylleri och 25 kr för förargelseväckande framfart. Han ålades också att betala inställelseersättning till vittnena.
Nicklasson friades för anklagelsen om att ha fört oljud, men det där med att fara fram vårdslöst under sabbaten kostade honom 10 kr för fylleri och 30 kr för framfarten.
Domen mot Petersson har jag tyvärr inte hittat.
Anton fotograferad i Stockholm cirka 1900
Direkt till fängelset
Anton Lindström fördes direkt tillbaka till Växjöfängelset där han avtjänade sina tre månader. Och ytterligare tre dagar eftersom han inte hade pengar till böterna.
Det meningslösa fyllebråket var en läxa för livet. Efter frigivningen lämnade han Tävelsås omgående med destination Vaxholm. Mig veterligt återvände han aldrig. Han hade skämt ut såväl sig själv som föräldrarna.
Anton född den 31 augusti 1875, var 1,72 lång med ljust hår och blå ögon, enligt fångrullan. 1906 gifter han sig med Anna Cecilia Karlsson från Salem – född 16 oktober 1884. Anton dör 4 september 1930 och bor då i Kummelnäs, Nacka där de har ett hus. Hustrun lever till 19 december 1965. De fick tre barn och har nu cirka 60 ättlingar. Via Facebook har jag kontakt med några av dem, vilket också resulterat i nya uppgifter och bilder.
Den omfattande domen finns att läsa här:
Konga häradsrätt (G) AIb:13 (1893-1896) Bild 4680 / sid 28
Graven vid Boo kyrka. Här vilar också dottern Eva 1922-1999